Jo jag har ju åkt långfärdsskridskor i några år nu och har aldrig plurrat, så nu kände jag att det var dags att prova hur det känns och hur lätt eller svårt det är att ta sig upp igen.
Under perfekta förhållanden med solsken, en stark iskant och vänner som supportade mig så gjorde jag ett försök. Jag hade förberett med ombyteskläder, isdubbar, kastlina och bilen var inte så långt borta, så det kändes tryggt.
Vi åkte bort till isvaken och jag förberedde med att lägga ut en filt där jag kunde byta om sedan och tog fram extrakläderna så att det skulle gå fort att byta om. Det blåste, trots solen, kallt. Sen tog jag av mig jackan och kollade att jag inte hade på mig någon mobil eller så som kunde bli förstörd av vattnet. Jag åkte runt lite för att få upp kroppsvärmen innan doppet. Sofia stod och filmade händelsen, detta ville man ju inte missa att föreviga på film!
Sen var det bara att bestämma sig att ta klivet ut i det kalla vattnet. Precis vid kanten funderade jag på om jag skulle dyka eller hoppa med fötterna före, det syns på filmen. Sen låg jag i vattnet, ta det lugnt sa jag till mig själv, ta det lugnt och metodiskt. Få se nu, jag flyter om jag sparkar lite med pjäxorna och tar fram isdubbarna så att jag kan komma upp.
Slår fast dubbarna i isen ordentligt och häver mig upp samtidigt som jag sparkar med båda benen, jag kallar detta sältekniken.
Och det fungerar, swisch så är jag uppe! Nu blir det kallt om huvudet på grund av vinden och jag byter snabbt om på överkroppen. Byxor och pjäxor behåller jag på. Det känns varmt när jag fått på mig mössa och jacka, det var det, det var ju inte så farligt! 🙂
Fast nästa gång skulle det vara skönt med en varm bastu före och efter doppet.
