I lördags paddlade jag och Sofia ut till Fångö för att reka klätterleder till nästa helgs äventyr, 48 timmar. Två dygns äventyr med paddling, klättring och cykling. Det var Christian som jobbar på Ostkusten kajak som kom med idén och frågade om vi ville hänga med, och det tyckte vi var en alldeles utmärkt idé så vi tackade ja. Så i lördags paddlade vi alltså ut till Fångö, för vi hade hört att det fanns en klippa där som varit klättrad lite.
Vi närmade oss Fångö från väster och båtleden som går där från Fyrudden och Ekön söderut. Då såg vi på håll en klippa som såg lovande ut och stupade rätt ner i vattnet, men när vi kom närmare såg vi att det fanns två stycken betongbryggor ca en meter ovan vattenytan, tydligen någon militär anläggning. Vi åkte jäms väggen för att kika och se om vi hittade några klätterlinjer, och det såg lovande ut. Jag tyckte att den norra bryggan hade en fin spricklinje som gick upp och att man kunde säkra sig uppe i en tall på toppen. Sen fanns det flera linjer med varierande svårighet, men jag tyckte att svårigheten på den linjen som jag fastnade för skulle lämpa sig för nybörjare.
Vi gick i land efter en och en halv timmes paddling från Ekön, och tog en efterlängtad kaffe och fikapaus. Sen var jag ivrig att rigga repet för att testa leden, vi firade oss ner från tallen ner till betongbryggan, sen rensade vi leden lite och provade att klättra. Jag tyckte att leden var kanonfin och omgivningen likaså med utsikt över farleden mot väster. Vi provade några gånger var och sista gången jag klättrade så stannade jag uppe för att säkra Sofia. Sofia tog packningen som var kvar och började klättra upp, plötsligt skrek hon till -den är skitig, den är skitfin! Och så sprack hon upp i ett brett flin! Hon blev lite euforisk, lagom nu till Loreens vinnarlåt Euphoria. Sofia fick äran att döpa leden och det blev 4-8 (fyr-åtta). Nöjda och glada begav vi oss åter hemåt i kajakerna mot Ekön.
