Yxningen runt, del 1

En vacker sommardag, i slutet av juli,  bestämde Thomas och jag oss för att det var dags nu, dags att cykla Yxningen runt.

Det blir en lugn start eftersom vi nästan inte cyklat på hela sommaren. Hemifrån har vi bara 8 km till Fallingebergsviken, där vi tar vårt första stopp. Vi badar och fikar lite, för att fylla på efter energiåtgången. Påhejade av ett solande par, som sitter skönt bakåtlutade i sina stolar, så ger vi oss iväg igen.

Sommarvädret är skyigt, vilket är jätteskönt i det redan varma, vi svettas nog ändå. Det går åt mycket vatten på färden och i Yxningen kan vi enkelt fylla på flaskorna.

Det är vackert i naturen, vi stannar för att titta på humlor och fjärilar som flyger från blomma till blomma vid vägkanten. Kor betar lugnt i hagen, ystra kalvar hoppar omkring, fåglar kvittrar och vi cyklar vidare. Här och där stannar vi när blåbär, hallon och smultron lockar. Vitaminer och vätska i små goda bär.

Nästa stopp blir på den lilla badplatsen i Hemviken, vid Bråtdalsberget. Här är det klippor att solbada på, så vi stannar ett tag och njuter av bad och matsäck. Vi äter kokta ägg och mackor av hembakat bröd, bra mat för en cykeltur.

Vi passerar platser vi aldrig sett förut, det är roligt att se både naturen och bebyggelsen kring Yxningen. Uppför och nerför, vi cyklar på vägar och stigar, vi cyklar förbi små röda stugor och inne i skogen.

Ibland följer vi Östgötaleden, men där vi kan välja tar vi hellre en grusväg än vad som kan bli en tur bredvid cykeln på snåriga stigar. Allt som vi cyklat uppför, går så småningom nerför och Djupdalsberget bjuder på en riktigt lång nerförsbacke. Strax efter kommer vi fram till Långserum, ett litet paradis, som taget ur en gammal Astrid Lindgrens-film.

Lite längre bort, på väg ner till den större vägen som går norrut från Fröjerum, så ser vi Nordeuropas största rovfågel i en talltopp. Havsörnen märker av oss stillsamma cyklister, där vi kommer rullande på vägen, och lyfter med sina breda vingar för att flyga bort. Så skrämmande är vi ändå inte och örnen slår sig ner i en ny topp, bara 100 m bort. Vi stannar ett tag och förundras över fågeln som inte flyr, vi tittar upp och antagligen tittar den ner.

Sista biten till Yxnerum är på asfalt, det är bara att trampa på och se fram emot nästa bad- och matsäcksstopp, på bryggan vid ångbåten. Och sen fortsätter vi igen.