Läs gärna Yxningen runt, del 1 först.
Vi lämnar bryggan vid ångbåten, hoppar upp på cyklarna igen och vet att vi har cyklat lite mer än hälften – ingen idé att vända om, alltså. Upp på cykeln ja, å kära nån – Hur lyckas de cykla Vättern runt? Alltså, hur klarar de det? På riktigt alltså – jag undrar verkligen och cyklar stående, det går ju inte att sitta ner på sadeln. Ingen idé att cykla tillbaka, bara att trampa på.
Från Yxnerum går det uppför på asfalt, står upp och trampar tills jag slutligen sitter ner på sadeln igen utan att studsa upp av smärta. Det är inte lika roligt att cykla på asfalt, men omväxling förnöjer.
Cyklar upp till vackra Gobo, där vi svänger av vidare mot Berlin. I flera kilometer känns det som vi är på jägarnas marker, tänker att en tur här i oktober skulle vara helt fel, här förväntas nog bara älg och vildsvin då, lovliga byten.
Vi trampar på inne i skogen, lyfter cyklarna över ett vindfällt träd och fortsätter hemåt. Det är inte utan att det är hem som lockar, håller numera ungefärlig koll på hur långt det är kvar – räknar ner.
Okända vägar och många träd passerar. Vi cyklar på en äng, flugor flockas på oss vid minsta lilla stopp, inga pauser här inte, kan inte njuta av grönskan, måste bort från surret. Så är vi helt plötsligt i Säverum och jag känner igen mig. Får vattenflaskorna fyllda hos vänner, pausar lite och trampar vidare. Snart är vi väl ändå hemma…
Vid Hjulerum kommer regnet, helt plötsligt, ett skyfall som studsar på cyklarna, på oss, på vägen, på de som badar. Vi tar skydd under en stor ek, men snart faller dropparna igenom. Vi trampar på, blöta, leriga och förvånade. Var kom regnet ifrån? Tur ändå att vi inte visste, då hade vi inte cyklat idag, kanske inte än.
Vi bara cyklar och cyklar, jag vet inte var vi är. Tittar ner i backen, trampar, känner vaderna i den kuperade terrängen, det går bara uppför nu, upplever inga nerförsbackar, ingen lättnad i mina stela ben, det är bara jobbigt. Hela vägen hem, men vi är i alla fall på väg hem. Vill inte stanna mer, vill bara ha cyklat färdigt.
7 timmar efter vi startade vår cykeltur från Gusum är vi genomblöta av regn och lera, mina vader värker av den ihållande ansträngningen, men vi har tagit oss runt, vi är hemma.
Jag rekommenderar ändå varmt att cykla Yxningen runt, det är värt det, värt värken, skyfall, stående cykling, längtan hem. Av de 7 timmarna cyklade vi ca 4, resten var bad och fika en härlig sommardag.
